Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

149


När det snögar.


Om ni den glädjen mig i dag ej neken,
Jag sjunga vill en sång om väderleken.
Visst är det Ijuft, då det är varmt och soligt,
Men snögar det, så är det också roligt.

När solen gassar mer än hon behöfver,
Och sommarn, gudbevars! vill ligga öfver
Med gök, som gal, och liten bäck, som spelar,
Har vintern också sina små fördelar.

Väl tjusas man om sommarn många gånger
Af lärkans drill och trastens ömma sånger.
Men tänk om vintern! Innan man vet ordet,
Kan man kramsfogel ha på smörgåsbordet.

Om det är ljuft i skogens sommartempel
Att larfva kring, hvad sägs om, till exempel,
En vintertripp i varma renskinnsfällen
Vid bjellrors klang, som eko ger i fjellen!

Vårt segel fylls, då sommarvindar sjunga:
Det är så skönt från våg till våg att gunga.
Är det ej lika skönt att fara vida
Från brant till brant uppå en refflad skida