Den här sidan har korrekturlästs
156
För det du dig lättare svingar.
Det är dock natur'n du är skyldig tack,
Som gjort din frack,
Att den kan begagnas som vingar.
Du roar dig tappert, ja det gör du visst:
Hvar morgonqvist
Och ständigt jag ser dig i viften.
Du stormar på helsan och slösar med den,
Min snälla vän!
Det ser jag på utanskriften.
Som stor kurtisör är du ständigt hos
Syrén och ros
Och blomstren i hagar och diken.
Och Flora nog märkt, att en större kines
Än du ej ges
Inom hennes blomstrande riken.
Hvad tror du att detta skall ta för slut
Du slocknar ut
I hast åt förgängelsen mogen.
Jag tiger, ty jag är ej fallen för gräl:
Gud hjelp dig väl!
Jag ser att det barkar åt skogen.
