162
Gästfrihet äfven härute han visar,
Ej blott bekanta och vänner han ser.
Andra figurer han rikligt bespisar,
Grymtande mammor med sköna manér.
Hundrade grisar
Har han dessutom, om ej han har fler.
Min väg är helt gin
Om Grönstedt jag söker
Och smuttar och röker
En sort som är fin.
På Berglund der går han
Och dalkarlar slår han
I gästerna, medan de dricka hans vin.
Solen går ned och min tankegång stannar,
Annars kanske blef min visa för lång.
Mönstrat jag har mina närmaste grannar,
Hoppas, att ej jag har gjort dem förfång,
Ingen mig bannar,
Derför att fler ej få rum i min sång.
Vid Brunnsvikens strand
Och Barkarby-vägen
En stuga belägen
Mig tagit om hand.
Der vistas och bor jag,
I Brunnsviken ror jag
Och tjusas af skogar och blommande land.
