14
Jag sköljt mig uti sjutton år
I detta vilda haf,
Så färgen gått utur mitt hår,
Hvad som ej blåst utaf,
säger han i sitt "Afsked till Sandhamn". Ännu några dagar före sin död fullbordade han en frisk och kraftig skärgårdsvy. Som hans förtrogne vän vid konstens härd under yngre dagar, må nämnas den finske målaren Ekman.
I Sehlstedts utgifna skrifter finnas just inga vittnesbörd om något intresse för mensklighetens förflutna eller kommande öden; han lefde i det omedelbart närvarande, och om han icke, som Bellman, sade sig ej fråga efter om solen går upp eller jorden axlar sig, så tyckes det dock hafva varit någonting ditåt. Af hans efterlemnade anteckningsböcker visar sig likväl att han studerade ett och annat, som man kanske icke skulle hafva tilltrott honom. Att en författare, som skref om predikantens förhållande till helvetet och svafvel-ån:
Då han dem så noga känner
Kanske kom han derifrån —
ej skulle vilja låta sig nöja med den ortodoxa teologiens mannaregn, är lätt att förstå. Men han visar sig hafva varit lifligt intresserad af den nyare religions-filosofiska kritikens eröfringar. För bättre minnes skull gjorde han i sina dagböcker hvarjehanda utdrag ur Viktor Rydbergs "Bibelns lära om Kristus", ur Schenkels skrifter o. s. v. Dessutom hafva vi der funnit om hvartannat sentenser
