Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

185


De engelmän äro laxmetande män,
För nöje dock mer än för magen.
De meta och meta och meta igen
Och meta till domedagen.

Här och der på gästgifvargårdarna i Norge står på en tafla anslaget: "Veifarende och Nærboende, som maatte see nogen Beskadigelse paa Telegraftraaden af Grene eller Blade ligger over samme, anmodes om velvilligen at melde det till den herboende Opsynsmand."

Vid Aak reser sig Romsdalshornet med en svindlande höjd och visar sällan sin spetsiga kägla alldeles molnfri. En engelsman har för en betydlig summa köpt öfversta spetsen, till hvad ändamål, vet han bäst sjelf.

Vid hotellet var en äreport af granris upprest för Hennes Maj:t drottningen, som väntades och för hvilken nattqvarter var iordningstäldt. En half mil derifrån ligger den lilla köpingen Veblungsnæs vid Isefjorden, och der låg korvetten Balder, som skulle föra Hennes Maj:t till Trondhjem. Vi kommo en dag förut till köpingen, innan den högtidliga embarkeringen skulle försiggå,

Och plötsligt jag en vacker tafla såg,
Fotograferad är den redan vorden:
Vid Veblungsnæs korvetten Balder låg
Och svalkade sin köl i Isefjorden.
Och solen glänste öfver fjellens våg,
Och blomstersmyckad som till fest var jorden.
Hvad hände? Jo, att lyckan så bedref,
Att vi till middag fingo bjudningsbref.