Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

189

Af forsar finns det öfverflöd
Och fjell, som hugga sönder skyn,
Men solsken är som knäckebröd
En ytterst sällsam syn.

Gästgifvargårdarne med fog
Man kan dock icke klaga på:
Filbunke får man skaplig nog
Och Öring likaså.
På mig slår killingstek ej an,
Och graflax står ej till att få;
Men färsk, kokt lax man äta kan
Sig puckelryggig på.




Holager är theslikes en präktig gästgifvargård, der vi af värdfolket blefvo på det gästfriaste emottagna. Värden hette Peder Björnson Holager. Värdinnan visade oss en vacker brosch, som drottningen förärat henne.




Lillehammar är en liten peen by vid Mjösen, med ett rigtigt finfint hotell, som kallades hotell-Hammer. Der togo vi nattqvarter.

Morgonsolen sken på Mjösens våg,
Vattenytan som en spegel låg.

Ångfartyget pep och skulle gå,
Tiden inne var att hoppa på.