203
Och nu var ingen fara, ty i allra sista stunden
kommo efter hvarandra flere glada fysiker af både herrar
och damer. Bland andra löjtnant S . . . . . . . g, försedd,
utom med nödiga reseffekter, äfven med en utmärkt språklåda. Ett godt snacketöj är en välsignad sak på resor
till lands och sjös.
Klockan 2 afgick fartyget, åtföljdt af sin stallbroder, ångaren Luleå, Kapten Ankarcrona, båda för samma rederi stadda på väg till Kronstadt i den vackra afsigten att hemta råg och mjöl ifrån det råg- och mjölrika Ryssland. Deraf kan ses att ri inte reste for roskull. Ingen reser for sitt noje skull denna ticl pa aret, om man icke ar intresserad i fore tag et.
Då vi passerat Kodjupet, spisades middag och man önskade hvarann en lycklig och angenäm resa. Restaurationen ombord är särdeles utmärkt och uppassningen, både midskepps, akter och för, i högsta grad berömvärd. Samma förhållande lärer vara rådande äfven på Luleå. Sandhamn passerades klockan 6, Tullflaggan hissades, men bara på half stång. Anledningen obekant. Utanför Grönskärs fyrbåk börjades rullningen, men af lindrig beskaffenhet. Damerna försvunno, och en och annan mansperson drog sig försigtigtvis in i sin hytt. i)etta hindrade ej att en och annan mera sjövan tog sin lilla tuting och vid cigarren betraktade hafvets "oroliga sällar".
Får man på det vida haf,
Som inträffa kan ibland,
Har man alltid känning af
Att man inte är på land.
