Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/224

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

220

Att vår text blef mera präktig.
Mer sublim var xylograf.
Jag i vad mitt hufvud sätter,
Att på landet som i stan
 Blef man van
 Att få porträtter
Lika utaf sjelfva fan.

Dubbel minst blef hvar förmåga,
Ja tredubbel, om det knep:
Snickar Benekert skulle såga
Buxbom åt oss, så det pep.
Ivar Haeggströms stora rykte
Steg i typografisk flygt:
 Mera snyggt
 Texten han tryckte,
Om han sjelf så här blef tryckt.

Hufvudredaktörens like
Icke då på jorden fanns.
Byrån blef ett himmelrike
Städse i olympisk glans.
Guld ocb lagrar till att skära
Öppet stod för hvar och en:
 Wieselgren!
 Stor blef din ära,
Och odödlig blef du se'n!