Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
25
Eko.
I forntida dar, uti sagans land,
Var Eko en bergsnymf så snäll.
Hon roade Jupiters drottning ibland
Med upptåg från morgon till qväll.
Hon utrustad var med förstånd och förnuft,
Och ej det underligt var,
Då modren var Jord och fadren var Luft,
Och båda ett hyggeligt par.
Hon vistades mycket i Junos hof,
Och skämt var hon fallen för.
Hon åtnjöt gudinnans beständiga lof
För sitt muntra och rara humör.
Och Jupiters ynnest hon äfven fick
För det att hon gjorde sin flit,
Att afleda gummans misstänksamma blick,
Då gubben gick bort på visit.
Att Juno var svartsjuk, visste hvar Grek,
Hvad nu hela verlden vet.
Att Jupiter älskade nymfernas lek,
Hvem kunde väl undra på det?
