Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

73

Men jag insåg snart,
Då jag såg det rätt,
Att den endast var sänd till mitt väl.

Utaf glädjens stund,
Utaf lifvets frid
Har jag minnen än.
Dock ej en sekund
Af den flydda tid
Vill jag börda tillbaka igen.

Skön är solens brand,
Och dess ljus är kärt
I vårt skumma grus.
Bortom grafvens rand
Har min tro mig lärt,
Att det flammar ett skönare ljus.