Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
76
I Höst-rusket.
Löfven falla, gulare hvar dag,
Hösten härjar Floras vackra drag.
Knappt en simpel kattfot kan nu spåras:
Det är annat än det var i våras.
Titta här uppå min lilla lund!
Sönderpiskad och förstörd i grand.
Nyss vi sutto här i skuggan trygga
Nu finns här ej skugga för en mygga.
Hvarje tråd står snart mot himlens sky
Som skelettet af ett paraply.
Nordanvindar utaf rätta slaget
Sprättat af det gröna öfverdraget.
Ingen bofink sjunger för mig mer,
Knappt för stybb och strå jag marken ser.
Klibbig vägen är och sönderskuren:
Skräpig som en flyttning står naturen.
Man för snufva utsatt är och fluss.
Man skall väja för hvar vattenpuss.
Och det går väl an, blott man kan slippa
Ha' galoscher, helst i fall de kippa.
