Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

83


Och fagrast efter regn sig blommor smycka,
Och gladast foglarna i lunden tona.
Den bästa fasta uppå lifvets lycka
Är att det regnar uti brudens krona.

Den sköna Mokkan sällan man försakar:
Ej finns en dryck, som menskan mera fägnar.
Och vill du se, när kaffet ljufvast smakar,
Så se på lilla gumman, när det regnar.

Ja, må det regna fritt i våra lunder!
Och vilja vi mot regnet oss bemanna,
Välan! om ni som jag har tid och stunder,
Så låt oss sätta på vår lilla panna!