Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
87
"Snart," de hviskade, "skall man dig sluka,
Blott ett sätt kan rädda dig härur:
Skrik! som ni på jorden alltid bruka:
Fisken lättskrämd är till sin natur!"
Packet redo var att mig anamma,
Och mitt sista hopp om räddning flytt.
Jag skrek till — och väcktes i detsamma,
Och Guds sol log vänligt i min hytt.
