Den här sidan har korrekturlästs
Tonnerre.
Glad jag satt och njöt af friden
I mitt hem; jag märkte striden,
Men på håll naturligtvis.
Pöbeln rasade, nationen
Var i spänning — och passionen
Gäste våldsamt i Paris.
Doft, som åskor öfver jorden,
Hämndens echo skrek om morden
Och vår helvetesmachin;
Ryktet fick i väderkornet
Snöpligt os af tempeltornet,
Kungligt blod — och press och hin.
Argt som hydror alla riken
Gapade mot republiken,
Att den äta opp “iett”,
Som en Boa sluker haren.
Bah, vår tuppkam, ej gloiren
Kring vår Örn de nånsin sett.
