Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

99

 
Kors, jag kom ju durch från slaget,
Der vi hade öfvertaget;
Tvärt min arm, bravissimo,
Snärjde sig om flickans smärta
Lif, som ormen kring ett hjerta,
Kedjan kring kung Enzio.

Tanten fick i en handvänning
Både spasmer och krampkänning
Och vardt röd som en pion;
Men tvi den, som är förlägen!
Hon kom marche forcée ur vägen,
Och niècen tog raison.
 
Häxan, som i ensligheten
Slök nervdroppar i förtreten,
Klunktals sväljde ner sin harm;
Jag och flickan hök och dufva
Lekte, tills jag slöt den ljufva
Ungen till min tjusta barm.
 
 
Så blef Julietta skatten.
Men hon — — Skål! — Fy, — jag tog tratten
För en mugg — victoria! —
Och ser hvarken sol och måne
Eller — — blef vid Castiglione
Kär i Joachim Murat.