Den här sidan har korrekturlästs
113
Sprängda spillror af krutvagnar
Flögo omkring oss som agnar;
Buonaparte vrok raskt omkull
Liksom korthus Alpens klippor,
Lagrar mejades som sippor,
Lif afklipptes liksom ull
.
Folar fälldes som ikorrar,
Hederssablar, riddarsporrar
Slamrade — och blodet rann
I skarlakansröda floder.
Det var djefvuln och hans moder,
Hvad den rotvis-elden brann!
Karlar stupade som hjortar;
Aldrig himmelrikets portar
Var jag närmare än då.
Hjelmar brusto liksom isar;
Ack, vi skollades som grisar,
Sveddes styggt från topp till tå.
Månget högdjur föll, — kanonen
Skiljer inte till personen —
Kött är kött! Hvem par hazard
Står i vägen, mister smaken;
Ho det är, gör ej till saken,
Åsna eller leopard.
8
