Den här sidan har korrekturlästs
116
Menskan skapar sjelf sitt öde,
Men Gud sörjer för de döde;
Eller dö de blott — hva ba? —
Sällt, som kola af i feber?
Bli Duroc, Désaix och Kleber
Då fördömda? Ha, ha, ha!
Släppas endast krämarn, skrifvarn,
Tiggarmunken och dagdrifvarn
In i Eden af monsieur
Simon Petrus nu för tiden?
Måste kanske invaliden
Gå och posta utanför,
Skyllra, när af kyrkans fäder
Någon bisp i vigda kläder
Öfver tröskeln går? — Tout beau!
Jo, jag tackar herr abbéen!
Men — jag tror, i Elyséen
Går ej gardet in derpå.
Du kallflinar, arma skugga!
Vill du mig med lian hugga?
Hur du kramar än min hand,
Gast, och rynkar ögonbrynen,
Död, jag ser dig stint i synen.
Hu, — jag drömmer så ibland!
