Den här sidan har korrekturlästs
119
Hvarftals guld min fader ägde,
Croesi skatt hans öfvervägde,
Men han på dublonerna
Låg och rufvade yrvaken,
Såsom uppå skatten draken,
Hela långa nätterna.
Med förfallna reversaler,
Hvar jag var, på torg, kanaler,
Efter mig i spårena
Judar från Rialto smögo:
Spel och vin och flickor sögo
Mig, som vatten svamparna.
Derför jag förstfödslorätten
Sjelf utkräfde med stiletten
I zechiner blodiga;
I ett segel in jag sydde
Liket, dränkte det och flydde
Från de hundra öarna.
Men på qvällen, förr än solen
Dränkt sig, låg jag i biktstolen;
Aflat för kontant — ha, ha! —
Men välsignelse för inte
Fick jag flux af de fromsinte,
Heliga abbéerna!
