Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/150

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

130

 
Lefve kejsarn, han, som stakat
Segerbanan ut och skakat
På de gamla thronerna!
Han, den store, underbare!
Vive la guerre et la gloire!
L'empereur! Victoria!

Ha'n I sofvit sött, eliter? —
Ah, comme anges! — Comment, banditer?
Mes enfans perdus, helas!
I sen ut som svultna gamar
Eller vargar, hvilkas ramar
Magrat under vintrarna.
 
O, madre di Dio! Döden
Bränner het som afgrundsglöden
Ur de svarta ögona!
Feberröd på er är färgen,
Som på sol'n, när bakom bergen
Den går ned i böljorna.
 
När I sen min klinga doppas
Djupt i blod, skall det, jag hoppas,
Vattnas er i munnarna.
Ärans fält, som låg i träde,
Så vi upp; och likutsäde
Gifver skördar ymniga!