135
Och skuggar den blanka façaden,
Som pryder Victorias slott.
Dess heliga stam ej förfryser
Vid flamman af Austerlitzsoln,
Som klar som en gloria lyser
Högt opp i den gyllne kupoln.
Mitt Austerlitz aldrig jag glömmer:
Min tanke du är hvarje dag,
Och natten, den skumma, hvad drömmer
Om annat än Austerlitz jag?
O, Friedland och Eylau och Jena,
De glittra från pol och till pol
Som bragdernas stjernor allena,
Men Austerlitz är deras sol!
Med lifbataljonen i têten,
Som alltid var honom så kär,
Och falkblicken stolt och förmäten,
I spetsen för hela sin här,
Satt, blott med ett ridspö beväpnad,
På lifhingsten, ramsvart som kol,
Titanen, monarkernas häpnad
Och stora arméens idol.
Kring fanorna stormarna tjöto,
Folk slagtades tusendefaldt,
