150
Så tätt som hylsan sluter sig till knoppen,
Och troget som en skugga följer kroppen,
Jag Corsicanen och hans örnar följt.
Hvart hinder klyfde jag som böljan svanen,
Jag som en öfversvämning, som orkanen
Min stråt med aska och ruiner höljt.
Min gördel blänkte som Orions bälte;
Som snö för solen, för min eldblick smälte
Hvar kraft, som opp ur stoftet ögat hof.
Än för eröfrarn ingen folkrätt gällde:
Hans lag är våldets, centnertungt hans välde,
Och som vampyren sög jag ut mitt rof.
Jag folken tvang till tystnad med min glafven;
De valet egde mellan den och grafven.
Till typ för staters form vardt min kasern.
Jag frihetsandan späkte med hvar seger,
Hon mördades, som Wallenstein i Eger;
Sjelfkänslan slog jag som en tjuf i jern.
All öfverlägsenhets behof är styra:
Den trängtar opp till skyn med feberyra
Och skyr ej medel, offer eller rôle.
Högasiens lejon, öknarnes hyæna,
Huss, Luther, Cromwell, hjelten på Helena
På skilda banor afsett samma mål.
