Den här sidan har korrekturlästs
168
Ja, vid ljus af vax, med vekar
Utaf silke, dans och lekar
Räckte nätterna
Om, till dess att dagen skämde
Nöjet bort, reveljen skrämde
Från oss tärnorna.
Ringa blef mitt gage i freden;
Ej jag nändes slita heden
Ut med sulorna.
Och, min själ, jag rådde för'et:
Men på kneken kom humöret
Och lifskrafterna.
Derför gamle grenadieren
Afsked tog och gick ur hären;
På strapatserna
Nu han stoppar lädersnuggan
Lugnt och valkar tobakstuggan
Mellan tänderna.