ej obetydliga; men de försvinna för den, som sätter sig närmare in i hans tankegång och åskådningssätt. Och alltid har man dock det ovärderliga nöjet att känna sig sällskapa med en verklig skald, äfven när han med djerf hand sönderbryter den konventionella formen eller i okuflig bitterhet tröttar vårt öra med ett enformigt användande af snarlika versarter. När allt kommer omkring, är det dock ej blott den polerade, smakfullt ansade formen som samtiden kräfver hos diktaren; och skulle denne än likt Sommelius mer lyssna till det brusande hjertats slag än klangens fordringar, skall han dock alltid finna ett rum på parnassen, vore det än ett af de underordnade.
Hvad som framkallat närvarande upplaga af den snart för tjugo år sedan aflidne skaldens dikter har varit den efterfrågan hans Vallmoknoppar ännu röna. Då förläggaren, hvars nitiska efterforskningar utgifvaren har att tacka för det mesta af de upplysningar han här ofvan meddelat, beslutit sig för den gamla samlingens omtryckande, fann man snart att en ganska rik efterskörd stod att göra, och utgifvaren har derför sökt att här samla allt af någon betydenhet, som kunnat uppspåras. åtskilligt af hvad skalden infört i Freja m. fl. tidningar har dock ej befunnits lämpligt att upptaga, hvilket nämnes, i fall någon skulle här sakna ett eller annat sålunda publiceradt stycke. I anmärkningarna redogöres för de källor, som för upplagan begagnats.
Stockholm d. 1 November 1867.
