Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

196

 
När de hjertan med oss byta,
Hos oss qvällarna förspilla,
Skälmskt de älskarna inbilla,
Att de blommor åt dem bryta.
 
När de sina armar linda
Kring oss, — och med våra blanda
Kärligt suckar, blod och anda,
De med sagor dem förblinda.

Egensinniga koketter
Bli romantiska och veka,
Svärmande i söderns bleka,
Magiskt ljusa månskensnätter.
 
Fina blomsterångor sõfva
Dem magnetiskt, — varma susa
Balsamvindar, som berusa
Dem — och deras nerver döfva.
 
Christi lacryma, vår nektar,
Dricka vi i dalar gröna,
Omkringfladdrade af sköna
Fjärilar och vestanflägtar.

Vår souper är turturdufvor,
Guldoranger, hvilka glöda