Den här sidan har korrekturlästs
203
Nått i resning, stolt i gången
Som en fröken i salongen,
Spänstig uti lederna,
Dansande som ungdomstiden,
Lätt på foten som sylfiden,
Fladdrande med slöjorna,
Huru stormen än kring barmen,
Än kring medjan sveper armen,
Trycker till sitt brunstiga
Bröst din féekropp, du dig slingrar
Smidigt mellan Aeols fingrar,
Som en ål ur maskorna.
Fåfăngt griper han: du kryssar
Från hans famntag och hans kyssar,
Vilda, långa, häftiga,
Qväfvande. Skälmskt glider bruden,
Som sjöstjernan hal, från guden
På de lätta fenorna.
Skrå du fått dig längs ryggraden,
Bly dicht mellan axelbladen,
Grundskott under bogarna;
Men du också, vid profeten,
Tagit hämnd — och menskligheten
Dyrt har gäldat refvorna.
