Den här sidan har korrekturlästs
224
Må äckliga friden han smaka
Och stormarnes vällust försaka,
För döden och farorna rädd;
Och se'n, när hans dagar sig ända,
I tallösa plågor sig vända
På lidandets rolösa bädd!
Som bäst vi i fullheten njuta
Af lifvet, ock lifvet vi sluta:
Allt går på en enda minut!
Som luftsken, när klarast de brinna,
Vi också som dessa försvinna —
Och dö i ett ögonblick ut!
