Den här sidan har korrekturlästs
236
På en nyårsbal och hade
Fröken R. . . till moitié)
Öfver bryggan åt »Djurgålen»
Qvickt som utför Göthaelf,
Tills vid Klingbergs ändtligt folen
Hejdar sig af vana sjelf.
Der man klappar om grisetten
Med ett visst ironiskt hån,
Ser på henne, med lorgnetten
Fästad fräckt i ögonvrån,
Kysser »jungfrun i det gröna»,
Smeker lystet knäsatt mö —
Och tangerar djerft den sköna
Dubbelvågens hvita snö.
På de ömma turturdufvor,
Spaka som Arkadiens lam,
Liksom smultron uppå tufvor
Barmens charmer sticka fram.
Motståndskraften ljuft försvinner,
Sjelfbeherrskningen far »weg»,
När mot hjerta hjerta brinner,
Och man andas »bec à bec».
Dandyn sig i fröjd fördjupar,
Tills han schackmatt vänder om
