256
Man är då en charme och en prydnad
För corpsen, ett mönster af lydnad
Och intelligent på allt vis.
Kommandot blir säkert — och språket
Guddomligt — man sjelf föremålet
För alla ämablas kurtis.
Man hyllas af förmän, som blifvit
Framdragna, för det att de skrifvit
Ut order i staben och ha
Ordentligt qvitterat qvartalen,
Gått tre steg bakom generalen
Och fjäskat på mönstringen bra.
För tjenstefel ej man behöfver
Då rädas; ty chefen ser öfver
Med dylika kasus — och ler;
Och tog man än Kungshatt för Slottet,
Det gör ingenting och är blott ett
Stort misstag, som hvar och ser.
De gamla kaptenerna, svaga
För börden, ”sig friheten taga”
(Ty äran deraf är så stor
Att alla de den eftertrakta)
Att lägga få titeln ad acta
Och kalla herr grefven för bror.
