Den här sidan har korrekturlästs
265
Att för ett familjevapen
Blotta hjessorna;
Och vi, gudskelof, ha inga
Fogdar mer, som menskor tvinga
Att som hundar gatlopp springa
På hofgårdarna.
Och ej mera bönder visa
Sig så barnsliga och prisa
Ödet för att få bespisa
De grossmyndiga,
Som behaga att förtära
Välbevåget, hvad de skära
Opp ur åkrar, som de nära
Med svettdropparna.
Men, när folket drifver gyckel
Med hans fadda kryp och hyckel,
Börd och kammarherrenyckel
Och livréerna,
Trösta honom hans mätresser,
Som ursäkta små faiblesser,
Fast han dela får karesser
Med betjenterna.
Och bland dandys i förmaken
Fräckt han skrattar åt den saken;