Den här sidan har korrekturlästs
282
Grönska frodigt. Bröder, skräden
Dem ur helgedomarna!
Qväfven fröna i sin linda,
Att jag ej får se ett enda
Stå vid altar't och förblinda
Synen på åhörarna.
Äro hjordarna än fromma
Nu som lamm, de tider komma,
Då de sluka liksom tomma
Ulfvar edert timliga
Goda, glupskt ur munnen taga
Brödet på sin herde, jaga
Oss som svultna hundar, gnaga
Köttet intill benena.
Allting ondt de gerna unde
Presten: de gudlösa bunde,
Om de hade magt och kunde,
Mulen till på oxarna,
Hvilka tröska; o, de toge
Tionden ifrån oss, droge
Helgonskylden in och loge
Se'n i mjugg, de bofvarna!
Ja, hur gick det oss, skriftlärde,
Oss, som endast Gud beskärde
