Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/319

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

299

 
Jag kom som en stormil och afbröt din stängel,
Clarence, — och du föll, men du föll som en ängel;
Din panna var ren som narcissens, i ram
Af nattsvarta flätor; — och trots mitt lättsinne,
Som rosen i urnan du står i mitt minne,
Ljuf som en mariebild i Notre-Dame.