Den hemsjuke.
Hvar trifs jag väl? Så stormens ättlägg sade.
Der böljan strömmar ned för skumhöljd häll,
Men lugnet ännu ingen fristad hade
För vindars tjut i mulen vinterqväll?
Der Rota fritt med evigt lösta vingar
Kringfladdrar töcknig, ljungväxt ödehed,
Och bleklagd sköldmö krigets fackla svingar,
Och döden hväser vred bland glesa led?
Der hafvet vräker sig i hvita vågor,
Fast hjertblod blandadt är med böljans skum,
Och skeppet seglar stolt bland eld och lågor
Och strider om sin valplats tum för tum?
Der lärkan upp till vårlig sky sig svingar
Från tufvorna i grönklädd blomstermark,
Och skaldens ton som silfverklockans klingar
Ibland orangerne i lummig park,
Der vid hans fot den klara bäcken ilar
Och stänker perlor högt på harpans rund,
Der i hvar rosenknopp en Astrild hvilar,
Ömt smekt af vestans lena silkeshand?
Der sylfer dansa, fauner spela cithra,
Och tiden är en evig sommardag,