Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/339

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

319

 
Men fred jag får för sorgen; för min smärta
Den nakna kistan är för smal och trång,
Och lugnt jag sofver, tills mitt brustna hjerta
Blir läkt — och Gud mig väcker sjelf en gång.