344
Riddarholmen i stället för in i Slottet, dit aflösningen egentligen var ämnad, och dit manskapet oaktadt sin befälhafvares högersväng ganska riktigt marcherade. Officeren fick dädanefter tillnamnet: "Kungshatt”. (Förf. anm.)
S. 260. framtidens män. Det händer som oftast, att Riddarhusets koryféer, hvilka, huru skenbart liberala de än må synas, likväl ej fullkomligt äro i stånd att aftvå den aristokratiska surdeg, som vidlåder dem, börja sin politiska kurs på oppositionens bänkar endast i ändamål att under folkgunstens egid desto lättare kunna främja befordrandet af egna och måhända också styrelsens fördelar samt på samma gång hölja den småningom skeende öfvergången på systemets sida. Grefve Horns och konsorters beteenden äro öfverflödiga vedermälen på sådana händelser, och mången stentorsstämma, som nu röstar för förhöjda anslag, har kanske förut ”med akademisk vältalighet gjutit tårar” och tolkat sina känslor för folkets och frihetens heliga sak; men: exempla sunt odiosa. (Förf. anm.)
S. 261. Svanesången. Ur Freja 1841 n. 42 (Dulcamara).
S. 275. Supplikanterna. Ur Aftonbladet 1841 n. 229 (Quodlibet).
S. 280. Conciliet. Ur Aftonbladet 1841 n. 268 (Qvispiam). Stycket åtföljes der af en så lydande not: "Nedanstående poem insändes till Aftonbladet redan för några veckor sedan; men red. ansåg det då under pågående tryckfrihetsmålet, till undvikande af misstydning, icke böra meddelas. Detta hinder har nu bortfallit, sedan saken är afgjord. Red. anser dock nödigt göra det förbehåll att innehållet bör betraktas helt och hållet såsom en skämtsam fiktion, hvilket är så mycket mera skäligt, som man sedermera hört från ett och annat håll, att herr ärkebiskopen desavuerat att åtalet mot skriften, på hvilken här är alluderadt, blifvit motiveradt af honom, och något concilium i sjelfva verket icke blifvit hållet. Det hela bör således betraktas endast såsom en liten satir på det hierarkiska nit, som i allmänhet här och der uppenbarat sig under tryckfrihetsåtalet.”
S. 290. Conrad. Ur Vallmokn. Likaså de båda följande styckena.
S. 308. Rudolf von Wildheim. Först tryckt med titeln Svärdsång i Vallmokn., sedan omarbetad och med den förstnämnda titeln i kalendern Nordstjernan 1848.
S. 313. Hej! — Sasa! Ur Vallmokn. Likaså alla de följande styckena ända till
S. 338. Farväl. Ur Götheborgs handels- och sjöfarts-tidning 1846 n. 234 och aftryckt i Vestgöta-Correspondenten 1854 f. d. 11 Sept. (Beppo).
Rättelser.
sid. 173 rad. 2 nedifr. står: Dock är vexlingen öden läs: Dock är vexlingen i öden ” 179 ” 6 uppifr. ” När hon på tårtan fått smak ” När hon fått på tårtan smak ” 243 ” 9 ” ” hämna ” hämma ” 247 ” 10 ” ” konkursrätten ” kämnersrätten ” 256 ” 7 nedifr. ” Stort misstag som hvar och ser ” Stort misstag som hvar och en ser
