19
16.
En kustvakt han ligger på lur som ett lo,
Han vädrar som stöfvarn och hugger sin klo
Som gripen i bomull och shawlar;
Han petar med jernspettet som med en nål
Och sticker sin näsa in i alla hål
Och rotar uti alla balar.
Dock, fastän inbördes, så i alla fall
»Lilla kriget» bör öfvas, och derföre skall
Accis och tulltaxa florera,
Om icke för annat, för tullstatens skull,
Som karfvar med täljknifvar skifvor af gull
Och får sig dusörer med mera.
En tullsnok är stundom en klibbig figur
Med påfogelns skepnad och ödlans natur,
Ett misslyckadt lejon från gatan,
En vätte, som gerna vill vara titan,
En lurifax, en liten inpiskad fan,
En slätkammad, gleshårig satan.
Han sprattlar i frack, trippar sirligt och lätt;
Berlockerna skramla på magen kokett,
Hans klack är som tornet i Babel.
Han vet ej rätt på hvilken fot han skall stå,
Osäker om hvilken är mest comme il faut,
Hans blick är rent af konfiskabel.
