36
Korpralerna dyrka sitt vigtiga jag
Och njuta dessutom af tjenstens behag;
De ordres och prygel utgifva,
Och med hasselkäppen — jag vet inte hur,
Men det måtte vara så sakens natur —
De fosterlandskänslan upplifva.
Bäst sömnen är makligast, hvilan mest ljuf,
Då kommer den förste April, som en tjuf
Om natten, och kyrkorna skiftas
Emellan befälet, som håller förhör,
Hvem knekten skall helsa på, och hur han bör
Förhålla sig, när han skall giftas.
Och så nalkas mötet med skoskaf och svett,
Med segslitna «i» och med hårdsmältna «ett»,
Med hundsnus, med fjäsk och speglosor;
Än torrföda, än hvarken vått eller torrt,
Krutgubbar med pipskägg och hårstubben kort
Och gula i syn' som maskrosor.
Nu bråkas och brummas på allvara rent:
Det bullras, så öronen lida gement,
Och hojtas på den, som har «jouren».
En skäller fatalt som en sprucken terrin,
En flåsar erbarmligt som en ångmachin,
En piper som siskan i buren.
