39
Hon ville i brudstol, men det bar emot:
För giftaspassionen hon fick aldrig bot;
Nu tjenar hon, som är detsamma,
Benäget till förkläde, om någon fru
Vill ge någon ann' än sin man rendez-vous
Och skalkas en stund med sin flamma.
31.
En läsareprest han är just af mitt folk.
Det kittlar i själ'n, när försoningens tolk
Slår helvetet opp på vid gafvel
Och visar oss andar, som ända till knän
Der vada precis som oskäliga fän
I pölar af fosfor och svafvel.
Han slår uti lagen med knytnäfven takt,
Tills taflorna brista för knogarnes magt,
Och mödrar få missfall i kyrkan.
Små pigor de tjuta af ångest och qval:
De veta att vägen till himlen är smal
Och minnas sin afgudadyrkan.
Man ser en fördömd (som bränt bränvin kanske):
Han hoppar barfotad bland bråddjup på de
Hvitglödgade klippornas toppar;
De galna dæmonerna dansa i ring,
Vällustiga ormar sig slingra omkring
De bildsköna qvinnornas kroppar.
