Den här sidan har korrekturlästs
50
Viporna i bruna ljungen
Sina gula ägg ha lagt;
Blåa klockor, sensitivor,
Nakna jungfrur och gullvifvor
Stå i sommardrägt i dungen
Omkring källorna på vakt.
Och när himlablossen tåga
Öfver fästet, nattviol'n,
Utaf vårdagg ljuft berusad
Och af aftonsvalkan tjusad,
Ångar, tills hvar stjernas låga
Släckes ut af morgonsol'n.
Mätt på ras med vintergrönor,
Zefir, svärmande och yr,
Ömsom till Linnæan flyger
På en fransk visit, än smyger
Han till chaira tusenskönor
Ut på näpna äfventyr.
Men förgät-mig-ej jag bryter,
Stånd med eterneller i;
Och bland lefvande idyller,
Gömd för sol'n, som allt förgyller,
Jag i skuggan åt dig knyter
Vårens första krans, Mari!
