Den här sidan har korrekturlästs
52
Liljan lutar sig mot klippan,
Sorgsen, blek om kind;
Ljuft förstulet suckar sippan,
Kysst af flygtig vind.
Fjäriln hos sin ros har domnat,
Söfd af källors sång;
Och den rädda haren somnat,
Trött af dagens språng.
Perldagg som juveler glindrar
I en myrtenkrans;
I hvar droppes spegel tindrar
Någon stjernas glans.
Men mitt hjerta, det är öde
Som ett utrymdt slott,
All min sällhet hos de döde,
Jag en skugga blott.