Sida:Samlade dikter af G. L. Sommelius.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

72

 
Högmodiga gråskymlar resa sig stolt
Och göra emellan en bågformig volt;
Små skäckiga yrhättor trampa
Och bita hvarann som sjelfsvåldiga kid:
Förmätna som damer i Pompadours tid,
Ramsvarta fullblodingar stampa.
 
Gullfuchsar, som täfla med månan i sken,
Changera behagsjukt på spensliga ben,
Och racestona fint kokettera;
På lifvet de sträcka, de bugta sin hals,
De hvifta med svansen och skämmas ej alls,
De krångla och de piaffera.

Med mössan på sned, och jag sjelf på treqvart,
Som Jehu i sadeln jag skjuter en fart,
Som går öfver stenar och stockar.
Jag rycker i kapp med en syndaflod fram,
En hvirfvelvind lik i en molnsky af dam,
Med fladdrande flygel och lockar.

I trettio vintrar jag stått vid min korps
Och tjenar väl ännu, så långt jag förmår,
Så troget som riddaren damen;
Jag ock efter skråmor bär trettio ärr,
Och dubbelt så många mitt sto har, ty värr,
Graverade på sin lekamen.