Sida:Sara Widebeck.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60

kestern, dit han genast följdes af konungen sjelf, med blodiga märken efter drottningens och Ophelias förenade naglar; der kämpade, beväpnade med lösryckta trädstammar, förstås af väf, Laertes med sin fadet Polonius, så att väggarna ramlade ner öfver de stridandes hufvuden. Den stackars mamsell D. stod, liksom hade hon varit fastspikad vid tiljan, till dess Ophelia, hvars spelta vansinnighet tycktes hafva öfvergått i den renaste natur, tilldelad henne med halmkransen ett slag öfver ansigtet, hvilket slag af mamsell D. på stället besvarades. Att detta våldsamma upplösningstillstånd inom det teatraliska samhället väckte mycken munterhet hos publiken, var naturligt. Orsaken till striden lärer varit ett af direktören till en annan qvinlig sujett gifvet äldre löfte om recett, hvilken sujett, med tillhjelp af sina anhängare, nu på detta eftertryckliga sätt sökte göra sin rätt gällande.

Men återvändom till ämnet. Bland den mängd nyfikne, som trängde sig kring den lefvande konst-exposition, som nu var att åskåda vid Lidköpings gästgifvaregård, var äfven Sara Widebecks son Adam, skefvande fram och tillbaka emellan packvagnarne. Snart var han af några aktörer såsom handtlangare