Den här sidan har korrekturlästs
81
”Adam, se efter barnen”, befallte Sara, som först någorlunda hämtade sig”; och nu följom hans spår!”
Knappt hade de fyra skyndat sin väg, förrän fanjunkar Tandgrens svullna och blodiga ansigte tittade in i kammaren.
”Gud vare lof att herr fanjunkarn kom”, jemrade sig Adam; ”mamma och allesammans har sprungit ditåt. Pappa har mördat sig — — ditåt — hjelp! hjelp!”
Fanjunkarn stirrade förvånad på de skrikande barnen och skyndade åt det håll Adam utvisat. Honom följde några soldater och stadstjenare. Ett ymnigt regn vräkte ner från de nattsvarta skyar.
