”Hvilken skymf för könet! Gifta sig med en annan karl, innan sorg-året är förbi!” och hvem instämmer ej i samma scrupel? Sjelfva Pocahontas hade denna tanke, och trodde det aldrig möjligt att älska en annan man på jorden, än salig kapten Smith; men en sådan möjlighet inträffade snart till hennes förundran och till deras efterrättelse, som ännu tvifla på dylika förändringar i menniskosinnet. Låt oss derföre ursäkta Pocahontas, om hon oförståndigt bröt emot det uråldriga lagbud, som ogillar nya giftermål, innan sorg-året är öfver. Förlorom, för all del, ej intresset för henne, ty vi ha ännu att följa henne någon tid och med henne genomgå flera öden! Hon var så ung, så skön, så god, så okonstlad. Läsarinnor! förlåten Pocahontas, kejsare-dottern, nu mera lady Rebecca Rolfe, sedan hon i dopet aftvått sig alla fel och synder, och högtidligen bekänt sig till en religion, hvars skönhet och gudomlighet hon med rördt hjerta insåg och förstod.
Pocahontas var ej mer i Amerika. Med sin
man hade hon begifvit sig öfver verlds-hafvet, för
att göra ett besök i England och med egna ögon
skåda, hvad hon i samtal med honom ofta med
undran hört beskrifvas, och som hennes upplysta
