glömma de fordna sorgerna och endast lefva i den närvarande hänryckningen. Deras glädje förökades ännu mera, då Helena, vid fyllda 20 år, gaf sitt hjerta åt en ung man, som i alla afseenden var henne värdig. Redan vid förlofningen bestämdes hennes 22:dra födelsedag till bröllopsdag, och dermed voro äfven alla belåtna, synnerligast föräldrarne, som icke glömt spådomen, och som således hoppades att på samma gång få fira minnet af hennes födelsedag och gläda sig åt vissheten af den förebådade farans öfvergång. Beredelser dertill gjordes derföre på en stor skala, och både unga och gamla längtade med otålighet efter dagningen af den fest, hvaraf de alla väntade sig så mycket nöje.
Den dagen kom omsider. Tidigt på morgonen hade landtfolket i trakten samlats på en terrass utanför den stora byggningen och der upprest tvenne pyramider af grönskande grenar, till flere alnars höjd, hvaremellan Helenas namn-chiffer var uppsatt, gjordt af friska blommor och omringadt af en blomsterkrans. Vid dess aftäckande uppstämde hela folkhopen en välkänd Skottsk national-sång, accompagnerad af tvenne i Skottska Höglands-drägten klädda gossar[1], som blåste på den
- ↑ Att finna hela landsträckor uteslutande bebodda af emigrerade Skottar, som der behålla gamla seder och bruk, är intet ovanligt i Förenta Staterna.
