Under vintern 1833—1834 gick jag några gånger för ombyte skull till ett af andra rangens värdshus i New-York, tillhörande Clark & Brown. Det är stäldt på ungefär samma fot som de i London, under namn af ”Beefsteak shops” kända inrättningar. I ett långt rum, upplyst från taket, har man anbragt så kallade ”boxes,” som bestå i bord med en träbänk på hvardera sidan. Dessa bänkar äro försedda med höga ryggstöd, som skilja den ena afdelningen från den andra. Hvarje sådan låda kan rymma fyra personer, hvaraf två midt emot hvarandra. Duken är väl försedd med oräkneliga märken, som vittna, att rörelsen på stället varit god; med det är likväl en duk och hvit på köpet, detta är redan mycket i ett dylikt slags värdshus. Första anblicken af denna matsal är högst egen. I alla lådor ätes med en glupskhet, hvars åskådande skulle vara tillräckligt att förfära den gröfsta Epicuré. Allting går i galopp. Jag känner ej om maten kokas med lika brådska som den sedermera förtäres. Men en person hinner knappt komma in
