stora Alleghanny-bergskedjan knappt äro farbara. Mer än en gång förbannade våra resande sitt olyckliga öde, att nödgas låta sönderskaka sina kroppar och utsätta sig för faror af mångfaldiga slag. Mer än en gång i hvarje qvarts timme hördes djupa suckar från mannen, som lika ofta besvarades af frun, när vagnen fick någon så kraftig stöt, att samtliga individer som uppfyllde den, alltför våldsamt rubbades och knuffades emot hvarandra. Vid ett tillfälle gick det usla åkdonet sönder; vid ett annat rullade det med alla de resande ner i en vattenfylld håla; slutligen, för att göra färden ännu mera bedröflig, skenade hästarne i en ström med den tomma vagnen från en station, der våra vänner stigit af, för att vid bordet hämta nya krafter. Resultatet af denna olycka blef, att alla klädespersedlar, som medfördes, antingen genomblöttes, eller för alltid förkommo.
Tröstlösa och nästan utblottade på äfven de nödvändigaste artiklar för klädseln, anlände de omsider till Pittsburg, der de gingo om bord på ett ångfartyg, destineradt till Mississippi-flodens stränder. Utan att göra dem sällskap på denna färd, som aflopp utan några af de vanliga missöden, som förfölja ångbåtar i dessa trakter af Förenta Staterna, vilja vi för ögonblicket önska dem en lycklig och snabb resa, och återse dem först
