Den här sidan har korrekturlästs
jag tror att den gamle kungen af förargelse skulle ha ryckt det röda pipskägget ur sin haka. Det var en tid, då Nya Sverige var en mäktig koloni, med ingen annan herre än ståthållaren, som talade vårt eget språk och var från samma land, som vi. I Johan Printz’s[1] tid — huru betydlig var icke då denna koloni, med hafvet till granne på ena sidan och fredliga Indianer på den andra!
- ↑ I Kongl. Maj:ts instruktion för Guvernören öfver Nya Sverige, Herr Johan Printz, yttras följande: ”De gräntzer af landet, som wåre Undersåthere hafva taget j possession, sträcka sigh, förmedelst och uthj krafft af dee medh dem Wildhe landsens innvånare, såsom rättmätige Egendomtz Herrer oprättade Contractz breffuen, ifrån Sjöökanten vid Capo Hinlopen opwärtes widt Wäster sijden om Godins Baya, och så widare det store Södre Reviret intill Minques kil, hvarest Skantzen Christina ähr laggd; Och derifrån ähn wijdare Södre Reviret och uth intill en orth then the wildhe Jnwånahre kalla Sankikas dersammestädes dee ytterste Nye Sveriges Gräntzer ähre till befinna. Hvilket streck eller district af landet, sig ersträcker uthij längden widh pass 30 Tyska mijhlar, men in uthj bredden och jn j landet är widh och uthj Contracterne betingat och förafskedat, att Kgl. Majts Undersåtare och denne Seglations Compagnies Participanter efterhanden så mycket land, må intagha som dem behagar.”
skansar och mördat invånarne, så att, då Svenska kolonisterna dit anlände, beboddes landet endast af Indianer, från hvilka de nykomna främlingarne tillhandlade sig, i ärligt köp, all rätt till landet, från Cape Hinlopen till Delaware-fallen.
