— 5 —
TORNVÄKTARN
När blir den då? (Tystnad.) Jaså, det vill han inte svara på. Jag kunde väl tro, att det bara var humbug.
(Ropar utför trappan.)
Karin.
HUSTRUN (utanför).
Jag kommer.
TORNVÄKTARN.
Kom opp med gröten, som jag har sagt. Nu har vi tiden för oss.
HUSTRUN (med gröten).
Har är gröten. — Det är också en idé att äta gröten oppe i tornet.
TORNVÄKTARN.
Jag tycker om det på nyårs-natten. Det är en underlig natt. Tycker du inte det?
HUSTRUN.
Åjo, nog är det det.
(De sätta sig i gluggen med fatet emellan sig.)
TORNVÄKTARN.
Jo, det är en underlig natt. Det kommer så många tankar på nyårs-natten.
HUSTRUN.
Kan du inte låta bli de välsignade tankarna?
TORNVÄKTARN.
Tankar komma af sig själfva. Man tvingar dem inte. Vet du, hvad jag tänker på?
