— 24 —
Ack! än ”en mamsell“ sticker in en biljett,
än läser en prest ej på ”kartorna“ rätt,
än får han åt kökspigor huta,
än sjelf han i postboken rasande skref,
än kommer en ”bodfink“ försent med ett bref,
än bönder på post-porton pruta.
Småskrifvarne skrika, att knektarna få
”de stora kontoren“ och de blott ”de små;“
det vore ock sjelfva Gehenna,
om krigsmannen, sen han på segrar är mätt
och slitit ut kroppen, ej fick en reträtt
framför dem, som blott nött sin penna.
En gammal soldat, som klädt skott, när det gällt,
för anslag i fred och för ära i fält,
och gjutit ut blod under krigen,
förtjenar väl äfven sitt bröd och sitt bo,
så väl som ”sekteren,“ som plitat i ro
och sölat i bläck ideligen.
Pensionen är liten och lönen också,
plockskulderna vexa och dito ”de små,“
fullastad är äktenskapsjullen;
och snart det ”åt fannoma“ bar i galopp,
