— 69 —
den store kung Gustaf i döden de följt,
med ära och blod sina fanor de höljt
och fört sina värjor med heder.
Allt, hvad som ej strök på Germaniens fält,
det med Carl den tionde gick öfver Bält.
En till fyra Danskar i sender
djerft kastade handsken i envigeskamp,
och fältet behöll han, fast sedan han damp,
i katabaliken vid Bender.
Blott Östgötha ryttarne förde af dem
tre skjutna ryttmästares lik med sig hem;
sorgtåget skred tyst genom riket,
med pukor förstämda, med florklädt standar.
Framför hvar sqvadron af ryttmästarn man bar
i långsamma nattmarcher liket.
Då lågo i kyller, så gula som strå;
bårtäcken, med grefliga kronor uppå,
de tunga blykistorna höljde,
ej hördes en fråga, förnam man en sång,
och dofva kommando-ord blott någon gång;
som spöken de döde man följde.
